Så skapar vi naturliga utemiljöer för äldre

En spaning från Upplandsstiftelsen. Den här gången med en text av Sara Beckman om hur naturen kan berika äldres liv.

Solen skiner in genom fönstret. På ett omsorgsboende sitter en ensam kvinna i en rullstol framför TV:n. Solens strålar spelar på fönsterbrädan, kvinnan lockas att rulla närmare, blundar och njuter av värmen mot ansiktet. Utanför syns grannhusets grå väggar, lite av en gräsmatta och en grupp övergivna utemöbler. Naturen känns oändligt långt borta.

Att natur och utevistelse är en viktig del för vårt välmående är forskare idag eniga om. Inte minst behöver vi ljuset rent fysiologiskt, både för en god sömn och hudens produktion av D-vitamin. Utomhusmiljön spelar också en viktig roll för att stimulera till fysisk aktivitet, vara en mötesplats och inverka lugnande. Åsa Ottosson skriver om detta i Naturen som kraftkälla (naturvardsverket.se).

Trots kunskapen om naturens och utevistelsens positiva inverkan på människors hälsa, är det en grupp som alltför sällan kommer ut – våra äldre. Forskarna i projektet OUT-FIT | Göteborgs universitet (gu.se) vill ändra på det. En av forskarna, Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand, säger så här:

”Många av de äldre personerna gav uttryck för att vilja komma ut, men de kom inte ut.
Då började jag reflektera över varför det var så.”

Hon säger också att:

”Naturkontakt och utevistelse beskrivs som ett grundläggande mänskligt behov.”

Madeleine Liljegren berättar att första delen i projektet har varit att intervjua äldre på särskilda boenden. Hon beskriver det som slående att en av de vardagsaktiviteter som äldre personer saknar mest i tillvaron på boenden är möjligheten att vara utomhus när de själva önskar, helst varje dag. Hon menar också att det är som ett vitt blad när man börjar titta på riktlinjer för utevistelse för äldre på särskilt boende. Nu vill forskarna i projektet lyfta frågan på alla nivåer, från individens egna initiativ, kommunernas verksamhetserbjudande, upp till myndigheter på nationell nivå.

Målet är en evidensbaserad riktlinje som fokuserar på betydelsefulla aspekter kring kvaliteter i fysisk utemiljö vid särskilda boenden. Forskarna utgår från fyra olika zoner, där zon 1 är utsikten man har från sitt boende, zon 2 fokuserar på tillgång till uteplatser eller balkonger, zon 3 handlar om trädgårdens utformning och zon 4 närområdets utemiljöer.

Bild: Modellen Fyra zoner av kontakt med utemiljö. Illustration: Anna Bengtsson, Sveriges lantbruksuniversitet.

När Madeleine Liljegren blickar framåt, hoppas hon att alla äldre i framtiden ska ha möjlighet att vara ute så mycket de själva önskar. Vägen dit handlar om en seniorvänlig samhällsplanering, där man tar både den fysiska miljön och verksamheterna i beaktande.

Utevistelser verkar kunna främjas på boenden genom att:

• det finns fysiska miljöer som är trevlig och inbjudande i alla zoner.
• alla äldre har tillgång till minst zon 2 och 3 dagligen, även de som mestadels är liggande.
• vårdpersonal mfl får utbildning i att använda utomhusmiljön för vård och rehabilitering.
• verksamheter som traditionellt är inomhus vågar tänka nytt!

Visst skulle det vara härligt om vi alla får uppleva ett åldrande med naturen som naturlig plats för rekreation, med ljud och dofter som påverkar vårt välbefinnande positivt! Marcus Hedbloms forskning knyter an just till ljud och dofter.

Så, i stället för scenariot i början av den här texten, hoppas jag på detta:

Solen skiner genom de guldgula höstlöven på den lilla grupp av äldre som samlats utanför boendet. Strålarna värmer kinder och gör att leenden sprider sig i ansiktena. En kvinnas rynkiga hand sträcker sig för att plocka upp ett löv, känna på det. Doften av höst är påtaglig, det lite jordiga, mustiga, som hon känner så väl igen efter många upplevda höstar. Det känns skönt i kroppen.

Sara Beckman arbetar som naturvägledare på Upplandsstiftelsen. Hon har bland annat arbetat med Träffpunkten flyttar ut https://www.upplandsstiftelsen.se/lara-och-uppleva/senior/ de senaste fyra åren.