Bäckröding kommer ursprungligen från östra Nordamerika. Fisken har planterats in i stora delar av världens tempererade vatten, även i Sverige. Första gången det skedde var 1892 i Jämtland och sedan dess har arten satts ut i sjöar och vattendrag över nästan hela landet.
Risker med bäckröding
Bäckrödingen kan påverka främst lokala öringbestånd genom konkurrens i mindre vattendrag. Arten kan också hybridisera med inhemsk röding. Upplandsstiftelsen gör årligen riktade insatser genom elfiske för att reducera populationen och förhindra spridning till andra vattendrag. Risken är uppenbar att fisken sprider sig på egen hand men framförallt att den flyttas av människor.
Här finns den invasiva arten
Två förekomster är kända i Uppsala län. Den ena vid Ingbo källor samt ner i Kvarnbäcken som mynnar i Nordmyrasjön och vidare till Färnebofjärden i Dalälven. Den andra i Husbybäcken som mynnar i Tassbäcken och vidare till Vendelån strax söder om Vendelsjön.
Kännetecken
Bäckröding skiljs från den inhemska rödingen främst genom att ha mönstrad rygg- och stjärtfena. Bäckrödingen är också normalt marmorerad över hela ryggen, där rödingen är omönstrad. En vuxen bäckröding blir vanligen mellan 35 och 45 centimeter lång, men de kan bli nästan dubbelt så långa. Födan utgörs av insekter och andra ryggradslösa djur samt fisk när bäckrödingen vuxit till sig.
