Ju längre norrut man kommer i Uppland, desto mindre kuperat blir landskapet. Den flacka terrängen kring nedre Dalälven är en anledning till den speciella naturen här. Vid högre vattenflöden översvämmas mycket mark kring Dalälven. Det skapar en unik natur av svämskogar och älvängar och gör att man här, kring den biologiska Norrlandsgränsen, har ett ovanligt stort inslag av ädla lövträd som sedan nästan helt försvinner lite längre norrut.
Kalk, sand och gamla träd
På öarna i älven finns rester av skogar som har påverkats ytterst lite av skogsbruk. Kombinationen av många gamla träd, det speciella klimatet vid älven, de kalkrika jordarna och de sandiga markerna längs Uppsalaåsen, som sträcker sig längs älven och sedan fortsätter ut i havet, gör hela området biologiskt mycket rikt och säreget.
Det växer igen
Genom att det idag finns kraftverk som reglerar vattnet har översvämningarna som präglat landskapet minskat, de lövrika strandskogarna börjat växa igen med gran och de öppna älvängarna som tidigare var viktiga slåttermarker förbuskats.
