Inventeringar bekräftar att svartoxen är en ytterst sällsynt art. Få nya förekomstområden är påträffade under senare tid och chansen att hitta ytterligare lokaler för arten i regionen bedöms som små och mörkertalet är sannolikt litet. Som en följd av detta framstår de idag kända lokalerna som värdefullare än någonsin.
Så arbetar Upplandsstiftelsen för att bevara arten
I vårt arbete med att försöka bevara arten ingår både att skydda gammelskog och försöka övervaka dess utveckling och status i de trakter där den förekommer: främst vid nedre Dalälven och Vällen-området.
Uppföljning av den utplantering av svartoxe som Upplandsstiftelsen genomförde på 1990-talet i naturreservatet Pansarudden vid sjön Vällen visar att stora mängder död ved i form av gamla vindfällen krävs för att just den typ av ved svartoxen vill ha ska uppstå. Den sprider sig mycket dåligt och de flesta nyfynden från Pansarudden är endast ett 10-tal meter från utsättningsplatsen nästan 20 år senare.
Vill du veta mer om svartoxen kan du läsa rapporterna till höger.
