Bete
Förr användes så gott som alla marker till bete för boskap. Det skapade en öppenhet i landskapet som nu till stor del försvunnit. Det gör att många av de arter som är knutna till betesmarker är hotade.
Betande djur håller tillbaka dominanta växter
Genom bete kan dominanta växterna hållas tillbaka och konkurrenssvaga örter få möjlighet att utvecklas. Detta ökar den biologisk mångfalden. Förutom blommande örter är även många svampar, fjärilar, pollinerare och fåglar helt beroende av betade gräsmarker. Här finns även grova lövträd med stora kronor som utgör boplats till många arter.
Upplandsstiftelsen arbetar med rådgivning, restaurering och skötsel av värdefulla betes- och slåttermarker. Metoderna liksom objekten varierar men målet är i de flesta fall detsamma; att gynna biologisk mångfald, sprida kunskap och bidra till landsbygdsutveckling.
Djur- och markägare gör det möjligt
Vi har under många år arbetat aktivt med åtgärder i kulturlandskapet i Uppsala län. En förutsättning för vårt arbete är ett nära samarbete med djurhållare och markägare och starkt stöd från Världsnaturfonden WWF och andra naturvårdsorganisationer.
Slåtter
Att slåttra betyder att man slår av gräset med ett klippande eller skärande redskap. Traditionellt har det gjorts för att få foder till djuren. Slåtterängarna var tidigare värdefulla marker då gräset som man slåttrade blev foder till djuren på vintern. Idag kan det vara svårt att få betalt för höet och ofta får man lägga det i skogen eller frakta bort det.
Slåtter gynnar de skörare arterna
I dag slår vi ängar för att skapa möjlighet för en större mångfald av växter, insekter, svampar och fåglar att växa till sig eller överleva. Genom att slå en äng håller man tillbaka de högvuxna arterna så att arter som inte är lika bra på att konkurrera kan växa och sätta frön. Några arter som finns i slåtterängarna är de hotade fjärilarna väddnätfjäril och ängsskäreplattmal. Slåtterängarna är även viktiga för att bevara den hotade växten fältgentiana.
Upplandsstiftelsen sköter flera slåtterängar i länet. Ängarna slås med traktor, motormanuell slåtterbalk och ibland med lie.
Med pistmaskin i kärret
Vi slår även ett blött rikkärr med ombyggda pistmaskiner som kan köra på blöta marker utan att orsaka spår. Höet läggs i strängar och vänds för att torka på plats och fröa av sig innan det samlas ihop och läggs på en komposthög. Hö från större områden körs på deponi mot en avgift. Det är ofta höhanteringen som är mest arbetskrävande.
Våtmarkshö
Inom ett projekt kring våtmarkshö (länk) får vi möjligheten att använda hö från våra större ängar i en biogasanläggning. Detta hö kan även utgöra en reservresurs vid torrår och erbjudas till djurägare.
Hamling
Att hamla betyder att beskära ett träd och ta vara på dess grenar. Syftet har ursprungligen varit att skaffa vinterfoder till djuren.
Hamlade träd blir gamla och motståndskraftiga
Idag utförs hamling i princip uteslutande för naturvårdssyften. Hamlade träd är nämligen rika på biologisk mångfald. Ett hamlat träd kan bli mycket gammalt och motståndskraftigt. De blir ofta ihåliga inuti, men lever vidare under mycket lång tid. Trädens håligheter ger livsrum åt insekter, fåglar och fladdermöss, medan lavar och mossor växer på barken. I veden finns svampar, som producerar fruktkroppar vid gynnsamma förhållanden.
Hamlade träd är en sällsynthet idag, vilket gör att vi behöver värna de som finns. Att fortsätta hamla är en viktig skötselmetod för att träden ska leva vidare. Man kan också nyhamla, eller restaureringshamla träd som inte hamlats på länge.
Metoden är 6000 år gammal
Lövtäkt genom hamling har bedrivits i Sveriges i mer än 6 000 år och gjordes faktiskt långt innan man började skörda hö. Oftast var det björk, asp sälg som hamlades då dessa träd var vanligast, men alm, lind och ask var de mest eftertraktade och gav rikast skörd. Idag ser man nästan bara de senare, eftersom man slutade hamla de träd som gav låg avkastning redan tidigt.
2000 hamlade träd
Upplandsstiftelsen hamlar träd i flera ängar och hagar, främst i östra delen av länet. Vid Söderboda på Gräsö utanför Öregrund finns mer än 2000 hamlade träd.
Stängsling
Eftersom bete är en framgångsrik naturvårdsmetod behöver marker stängslas. Förr användes stängsel för att skydda ängar och åkrar från betesdjur – idag stängslar vi i stället in betesdjur i särskilda betesmarker.
Stenigt och oregelbundet
Nya stängsel kring betesmarker är en stor och dyr investering. Naturbetesmarker och skogsbeten är ofta steniga och oregelbundna och det krävs många hörn och ofta behöver stolpar borras fast i berg.
Moderna stängsel och gärdesgårdar
När vi stängslar på de marker vi förvaltar använder vi elstängsel eller fårnät och avvecklar taggtråd. Ofta använder vi fjädrande elstängsel med grövre stolpar och high tensile ståltrådar där man kan ha långa avstånd mellan stolparna. Trådarna separeras med insultimber stolpar som inte behöver sättas i marken mellan stolparna. Dessa stängsel håller bra i 20-30 år och fjädrar när vilt eller träd faller över dem. Vid kusten i särskilt värdefulla kulturlandskap återuppbygger vi förfallna trägärdesgårdar.
Motiverar fler med stängselbidrag
För att stimulera privata mark- och djurägare att låta djuren beta på gamla naturbetesmarker i stället för på åkermarker har Upplandsstiftelsen gett bidrag till stängselmaterial, främst inom Roslagshagar men till viss del även i övriga länet. Betesmarken ska då betas i minst 5 år. Läs mer här.
Röja
När bete eller slåtter upphör dröjer det inte många år innan högväxande gräs, sly och buskar breder ut sig. De små örter som gynnats av bete och slåtter slås ut och så småningom omvandlas marken till skog.
Fröbanken väcks till liv genom röjning
Men örterna ligger kvar som en fröbank i marken. Genom att röja markerna och återuppta bete kan många örter återetablera sig. Särskilt i kusttrakten går igenväxningen långsamt och markerna har betats in på senare tid, vilket gör att naturvärdena finns kvar i många övergivna betesmarker.
Olika röjningsmetoder för att restaurera ängar och hagar:
- Manuell röjning av sly, ungträd, buskar och bredbladigt gräs.
- Maskinell avverkning av större igenväxningsträd, ofta gran.
- Borttagning av ris med skotare och manuell risstädning och eldning.
- Fräsning av gammal vass, sly och alstubbar med specialbyggd pistmaskin på blöta strandängar.
- Framröjning av grova hagmarksträd.
När en restaurering ska göras är det viktigt att planera åtgärderna noga, göra upp restaureringsplaner, märka upp träden i fält och anlita entreprenörer med kunskap om åtgärder i ängs- och hagmarker. Det är också nödvändigt att undvika körskador i marken och att städa ris inför bete/slåttern.
