Lämna orört
Många skogar mår bäst av att lämnas orörda, utan människans inblandning. Ibland måste vi också prioritera resurserna i naturvårdsarbetet och lämnar därför en skog utan skötsel för att det finns andra med högre skötselprioritet. I de orörda skogarna får naturens krafter verka. Stormar, insektsangrepp, torka, bränder och översvämningar formar skogen och dess art- och naturtypssammansättning. Faktum är att skog inte behöver planteras, den föryngrar sig själv bara den får möjlighet!
Saknas urskog i Uppsala län
Historiskt sett har alla skogar i Uppsala län påverkats av människan i olika grad. Tidigare var det bland annat genom odling, bete, vedtäkt och kolning, men numera är det främst genom rationellt skogsbruk. Vi har alltså inga “urskogar” i vårt län.
Däremot finns det kvar naturskogsartade skogar, det vill säga skogar där naturliga processer till stor del fått råda. Främst dessa skogar väljer vi att lämna orörda, utan aktiva skötselåtgärder. Flera av Upplandsstiftelsens naturområden utgörs av naturskogsartade skogar, exempelvis Svanhusskogen, Bredforsen, Gåsholmen och Örnsätraskogen.
Röja, gallra och avverka
Ibland är det bra, till och med nödvändigt, att röja, gallra eller avverka skogar för att naturvärden ska utvecklas. När vi gör det handlar det oftast om att ta bort planterad gran för att gynna lövträd.
Skyddar lövträd
I Uppland, liksom i stora delar av Sverige, har man under lång tid röjt och gallrat bort lövträd till förmån för odlingar av tall och gran. Även uteblivna naturliga störningar, såsom översvämning och skogsbrand, har gynnat gran men missgynnat lövträd. Det har lett till att många arter som är beroende av lövträd är hotade idag. Vi skyddar dem genom att skydda lövträden.
Tar bort gran
Genom att ta bort gran kan vi låta naturligt föryngrad asp, lind, björk och ek växa upp utan konkurrens, och på sikt bilda lövrika, och artrika, blandskogar. Vid nedre Dalälven, där de årliga översvämningarna tidigare höll undan granen, innan vattenkraftens entré, röjer vi kontinuerligt bort gran för att bevara de lövrika svämskogarna.
Upplandsstiftelsen gallrar eller avverkar aldrig skog för skogsproduktion.
Frihugga
Frihuggning är ett viktigt verktyg för att öka trädens vitalitet. Att frihugga betyder att man tar då bort alla vedartade växter runtom stammen och kronan för att öka ljusinsläppet.
Gamla hagmarksträd är bostad för många
I Uppland finns tiotusentals gamla, grova ekar som behöver frihuggas kontinuerligt, såvida de inte står i betade marker. Just ek är ett särskilt ljusälskande trädslag, som inte klarar för kraftig beskuggning. Gamla hagmarksträd är ofta mycket artrika och hyser en mångfald av fåglar, fladdermöss, insekter, svampar, lavar och mossor. Sverige har ett särskilt ansvar för gamla ekar, då vårt land hyser flest ekjättar i Europa.
Trädens kronor och grova grenar behöver plats
Upplands skogar och hagar var tidigare betydligt mer öppna än vad de är idag, då tamdjur betade nästan överallt. Träd som växer upp i öppna miljöer, såsom hagmarker, får stora kronor och grova grenar. Om skogen i stället sluter sig, oftast genom upphört bete och plantering av skog, mår hagmarksträden dåligt och träden riskerar att dö i förtid. En grov ek som har levt i 500 år kan dö på bara några decennier om den skuggas kraftigt.
Skapa död ved
Död ved är viktigt för en mängd fåglar, insekter, svampar och andra artgrupper och är en grundläggande komponent i ett levande skogsekosystem.
Granved finns
Det råder däremot ingen brist på död granved i Uppland. Granbarkborren har skapat stora arealer av både stående och liggande död granved runtom i länet. Upplandsstiftelsen tar generellt inte ut granbarkborredödade träd, såvida de inte utgör en risk för människor, tamdjur, infrastruktur eller egendom.
Lövved behövs
I dagens skogar är det brist på död ved, särskilt grov död ved och död lövved. För att gynna de arter som är knutna till olika typer av död ved kan man aktivt skapa mer död ved, vanligen genom fällning, högkapning eller ringbarkning – att ta bort all bark i en ring runt stammen på ett träd.
För att gynna den vitryggiga hackspetten har vi i samverkan med Fortum ringbarkat ett stort antal lövträd vid Untra.
Skogsbete
En majoritet av de uppländska skogarna har tidigare betats, mer eller mindre intensivt. Skogarna var utmarken, där djuren fick gå och beta, till skillnad från inägorna där man hade åker och äng. Betade skogar var öppna och luckiga, och gynnade ljusälskande arter som tyckte om djurens tramp och betande. Många av dessa arter för en tynande tillvaro idag. I de få skogar som har kvar spår av skogsbete, såsom en örtrik flora, ljusträd (träd som uppenbart vuxit upp i en ljus skog), betesskadade träd och hamlade träd är det prioriterat att restaurera skogen och återinföra bete.
Här är det prioriterat att återinföra bete
Länets kalkbarrskogar har ofta kvar sådana spår av skogsbete och är därför prioriterade i vårt arbete med skogsbete. För att bibehålla de höga naturvärdena i de uppländska kalkbarrskogar har Upplandsstiftelsen återinfört skogsbete i vissa skyddade områden, till exempel i naturreservaten Gräsö gård, Idön och Örskär.
