Jättebalsamin, vresros och bäckröding är några av de invasiva arter som har etablerat sig i Uppsala län. Upplandsstiftelsen har inventerat och bekämpat ett 10-tal arter under året.
Ett signum för de invasiva arterna är att de sprider sig snabbt. Det därför angeläget med insatser mot dem. Ju längre man väntar desto större och mer kostsamma insatser krävs. Bland annat har invasiva växtarter börjat ta över exempelvis vägkanter, betesmarker och strandängar och därmed hindrar den artvariation som eftersträvas.
Här beskriver vi kort problematiken med några invasiva arter och de insatser vi gör.
Mink är en främmande art som togs in till Sverige för pälsdjursuppfödning på 1900-talet. I och med att minkar rymt och förökat sig har de blivit ett stort hot mot bland annat sjöfågel då den tar ägg och dödar ungfåglar. Minken kan helt förstöra fåglarnas häckning. Några av arterna som hotas av minken är skräntärna, rödbena, vigg, silvertärna och fisktärna. Upplandsstiftelsen arbetar sedan länge med att jaga mink längs Upplandskusten.
Jättebalsamin är en storvuxen växt som funnits i landet i ca 100 år. Den togs in till Europa på 1800-talet och blev snabbt en populär trädgårdsväxt. Den har stor potential att sprida sig då den skjuter i väg sina frön upp till fem meter från plantan. Den växer ofta strandnära och finns bland annat i Kalmarnäslandets naturreservat i Håbo kommun. Här har vi testat olika metoder som att slå med lie, använda röjsåg, rycka upp växten och bete med får. Det kommer krävas åtgärder under flera år för att hejda växten.
Blomsterlupin och kanadensiskt gullris finns i Upplandsstiftelsens naturområden Områden och naturreservat – Upplandsstiftelsen i norra delen av länet. Vi har bekämpat arterna med slåtter och uppgrävning. Det kommer krävas åtgärder under flera år för att hejda växten.
Vresros är ett problem i våra kustnära reservat som Björns skärgård och Skaten Rångsen. Arten kommer ursprungligen från Östasien och är införd till Sverige som prydnadsväxt och för att stabilisera dyner. Den skuggar ut andra växter och blir snabbt heltäckande. Den är väldigt svårbekämpad och det krävs både grävning och röjning under flera år för att få bukt med den. Nyponen kan klara sig flytande i upp till 40 veckor vilket gör att den kan sprida sig långt från plantan.
Amerikansk trågmussla och trekantig brackvattensmussla – vi kan aldrig bli kvitt musslorna men det är bra att få koll på spridningen och därför bör inventeringar göras även kommande år. Då musslorna kommit med ballastvatten från fartyg är det viktigt att se till att regelverket för fartyg med ballast efterföljs för att förhindra ytterligare spridning av främmande arter. Årets omfattande musselinventering blev möjlig tack vare att den kunde kombineras med andra insatser i skärgården, främst fiskyngelprovtagning på sensommaren.
Mot bäckrödingen krävs riktade insatser, helst årligt elfiske för att reducera populationen och förhindra spridning till andra vattendrag. Risken är uppenbar att fisken kan sprida sig på egen hand men framför allt att de kan flyttas till andra vattendrag genom människan. Upplandsstiftelsen har inventerat bäckröding i två år.
En sammanställning av Upplandsstiftelsens arbete finns här: Insatser mot invasiva arter 2024 på land och i vatten.
Upplandsstiftelsen har fått medel från länsstyrelsen för att bekämpa invasiva arter. Andra aktörer som arbetar för att bekämpa invasiva arter i länet är ideella föreningar, kommunerna och länsstyrelsen.
Generell information om problemen med invasiva arter finns hos Naturvårdsverket: Invasiva arter.
